Valkyriornas Magedåd
Kom ihåg oktober, en kväll så kall och grå
när magen började spela — och ingen bad den gå!
Ingen romantik, ingen dans under månens sken bara halsbränna och gaser och
en mage som en scen!
Det började så oskyldigt,
en liten ostbit blå
en kub på en centimeter — hur illa kunde det gå?
”Vi slänger inte mat!
Vi räddar varje bit!” Sa hjältinnan,
helt ovetande om magens stora skit!
Men osten hade planer,
den var ondskans lilla agent och magen startade en cirkus — ett
helvetiskt event!
ÄT INTE SKIT, FÖR DIG,
ÄLSKLING!
Du är en krigare,
stark och fantastisk! Du kan besegra drakar,
du kan korsa hav men du behöver inte äta allt som någon
lämnat kvar!
ÄT INTE SKIT, MIN HJÄLTINNA!
Låt inte mögel i din mage vinna!
Kom ihåg oktober, den iskalla natt när osten förvandlade magen till en
gasattack!
Det var sent och det var kallt,
och magen protesterade högljutt överallt.
Du vandrade på gatorna som en nordisk specialagent med ett inre vulkanutbrott
och ett uppdrag högst akut och brännande!
Du jagade ett kafé,
som om Valhall stod på spel medan magen trummade på sitt eget
tarmsymfoniska spel.
”Var är en toalett?!
Jag måste skölja bort eländet!
Jag lovar härmed högtidligt att aldrig mer förtära eländet!” Och månen tittade
ner och sa: ”Min kära,
vad har du gjort?” Du svarade: ”En ostbit.
Och nu är mitt liv en nordisk skräckrapport!” Men du fortsatte framåt,
med mod i varje steg
en krigare i vintermörkret på en mycket märklig väg.
Ingen drake, ingen jätte kunde stoppa denna kvinna men nästa gång får
osten faktiskt inte vinna!
Hej!
Ho!
Lyft ditt svärd! Din kropp är värd en bättre värld!
Hej!
Ho!
Säg nu nej!
Den där gamla osten får klara sig utan dig!
Möglig ost?
— NEJ,
TACK!
Något längst bak i kylen?
— NEJ,
TACK!
”Men den är nog fortfarande bra!” — NEJ,
TACK!
”Jag tar bara en liten bit!”
— NEJ, TACK! ”Det vore synd att slänga!” — SLÄNG DEN,
MIN VÄN! Din mage har redan lämnat in en formell protest igen!
ÄT INTE SKIT, FÖR DIG,
ÄLSKLING!
Du är en drottning,
en krigare, fantastisk! Kom ihåg oktober,
kom ihåg din magiska natt när en ostbit liten som en ärta
gav dig gas för en hel batalj!
Kom ihåg kaféjakten, kom ihåg din kamp kom ihåg hur magen spelade
sin egen vikingaramp! Men skratta åt historien,
du behöver ingen skam — du är fortfarande hjältinnan som tog sig
igenom alltihop med bravur (ha!)