Den sista humanisten

Nummer... trehundrasju. Nummer trehundra-sju.

Min mor är åttiotvå,

hon har funnits hela tiden,

folkbokförd sen kriget, samma bank,

samma gata, samma Gud.

Men passet gick ut i mars,

och körkortet i april — så nu finns hon inte längre.

Fast hon sitter där.

Med sin kaffesump.

Polisen sa: «Vi behöver någon som kan intyga vem ni är.»

Hon sa: «Jag är ju jag.» De sa: «Det räcker tyvärr inte

här.» (det räcker inte här)

För att få A behöver du B,

för att få B behöver du C,

för att få C behöver du A — välkommen till Moment tjugotvå!

Du finns i alla register,

men du syns inte på papper,

du är folkbokförd i himlen

— men inloggad? Aldrig mer!

(aldrig mer!)

Jag flyttade hem till Sverige,

jag var borta några år,

«Anmäl flytten via Mina sidor» — men Mina sidor kräver BankID.

Och BankID kräver banken,

och banken kräver kort,

och kortet kräver adressen...

som anmäls via Mina sidor.

Ett halvår i cirkeln,

sen förstod jag dess design: cirkeln är inte trasig.

Cirkeln är själva systemet.

(den är systemet)

Så jag ringde till banken och sa: «Vi har varit kunder i

femtio år

— femtio år, samma bank!

Ge mig ett konto.»

Det blev tyst i luren.

Sen sa han, med rösten hos en man som aldrig haft bråttom:

«Det är ingen idé att ni höjer rösten.

Vi kan inte... göra konton.» (vi kan inte göra konton)

Och min kusin, svensk sedan födseln,

fick ett samordningsnummer — som ett personnummer,

fast fel. Postombudet skakar på huvudet: «Du finns...

men i fel format.» (fel format!) (plink) «Ditt samtal är viktigt för

oss.» (plink)

«Du har plats...

tvåhundrafyrtiosju... i kön.» (plink)

«Du har plats... tvåhundrasjuttiosex...

i kön.» (viskat) ...Jag gick bakåt.

Jag gick bakåt genom att leva.

Men bankomaten — bankomaten frågar ingenting.

Bankomaten känner min mor.

Bankomaten är den sista humanisten.

(den sista humanisten)

För att få A behöver du B,

för att få B behöver du C,

för att få C behöver du A — Moment tjugotvå!

Vi älskar dig,

Moder Svea, men du känner inte igen dina barn

— du kramar oss i statistiken och stänger dörren med en blankett!

(blankett!

blankett!)

(talat, stilla) Nummer trehundraåtta...

— Nä.

Hon gick hem. Hon tar ut på fredag.

I automaten.

Som vanligt.