Sofflockets Melankoli
Röda, blåa, gröna, gråa
Lika bra på att försvåra
Lovar runt
men håller tunt
Talar vackert, vänder strunt
Allt är samma gamla visa
Samma kriser
som de prisa
Så jag stänger dörren
om min lilla värld
Orkar inte mer
med deras dolda färd
Soffan väntar, mjuk
och tyst och fri
Icke-rösten blir
mitt sista skri
Kataloger fyllda utav floskler
Trötta miner, tomma gester
Debatterna
blir bara brus
Jag släcker lampan
i mitt hus
Valet känns som pest och kolera
Jag vägrar
att kontrollera
Sofflocket kallar på mig
nu (ahhhh)
Ingen vinnare, ingen förlorare
Bara jag och min tystnad